Inget ovanligt fenomen om ni frågar mina gamla vänner där hemma i Dalsland.

Detta bli reaktionen när jag måste göra någonting inför folk som jag inte känner mej säker på.

De är inte folket jag känner mej osäker på asså, utan det jag ska göra.

Har ett tydligt minne från gymnasiet där vi på ensamblen skulle improvisera fram en rytm som alla andra skulle apa efter.
Jag har redan innan jag försökt bestämt mej för att jag inte kan.

Kids' Syndrome
Symptom 1. Kid lutar sig tillbaka
Symptom 2. Kid lägger armarna i kors.
Symptom 3. Blicken svartnar.
Symptom 4. Onda tankar börjar flöda.
Symptom 5. (i en teckad värld skulle det börja ryka ur Kids öron och hela kroppen skulle skaka)
Symptom 6. Kid kan bli otrevlig. (Caution!)

- Jag kan inte, jag vägrar!  Skriker jag och stormar ut ur klassrummet.
Efter att min lärare hotat med ett IG på kursen gick jag tillslut in och gav de ett försök.

Det gick helt ok.

Men jag beter mej fortfarande på samma vis.

Vi har börjat med en ny kurs nu som heter Textläsning, där vi läser en text på arabiska, översätter den, svarar på frågor och dyl. Vi ska även läsa... HÖGT. Inför alla.
Jag vägrar läsa en arabisk text jag inte har tränat på högt inför alla!

Samtidigt som alla andra läser och jag väntar på min tur så...
Lutar jag mej tillbaka..
Lägger armarna i kors..
Blicken svartnar...
Jag börjar tänka onda tankar...
Jag tänker på vad för otrevligt jag ska säga för att slippa när det blir min tur..

Min tur.
Min lärare tittar på mej och nickar.
Mina ögon vidgas och jag....




..skakar på huvudet!





Ett framsteg. Inga onda ord utan bara en enkel skakning på huvudet.
Och jag slapp. För denna gång i alla fall.